En reservblogg som återaktiveras elva år senare. Kan det vara nåt? Jag är så
kluven över hur lite man själv har möjlighet styra över sin kreativitet. Allt
jag bloggat sedan februari 1999 finns där ute, oåtkomligt och svårt flytta runt
då tjänster kommer och går. Oavsett vad man betalat och hur många
säkerhetskopior man än har. Det jag saknar är att ha allt jag bloggat samlat och
sorterat på en plats. Samtidigt. Snart 25 år senare så vill jag falla i glömska,
inte finnas online för evigt. Paradoxen är att jag själv vill kunna se det jag
bloggat online. Och fortsätta blogga vid behov. Även om det är många år sedan
jag hade läsare.
Jag är upprörd över kostnaden för webbhotell och domännamn som
inte garanterat mig någonting där data försvunnit.
Jag är upprörd över
gratistjänster där jag inte längre är ägare över mina bilder eller texter. Konton kan raderas och censureras när som helst. Jag vill äga och kontrollera
mina bloggtexter fullt ut. Tyvärr en omöjlighet.
Enda alternativet är att köpa
en pappersdagbok. Och inte dela med sig av tankar eller vardag.
Internet var
enklare förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar