2022-11-26

Inte en blortglömd blogg

En reservblogg som återaktiveras elva år senare. Kan det vara nåt? Jag är så kluven över hur lite man själv har möjlighet styra över sin kreativitet. Allt jag bloggat sedan februari 1999 finns där ute, oåtkomligt och svårt flytta runt då tjänster kommer och går. Oavsett vad man betalat och hur många säkerhetskopior man än har. Det jag saknar är att ha allt jag bloggat samlat och sorterat på en plats. Samtidigt. Snart 25 år senare så vill jag falla i glömska, inte finnas online för evigt. Paradoxen är att jag själv vill kunna se det jag bloggat online. Och fortsätta blogga vid behov. Även om det är många år sedan jag hade läsare. 

 Jag är upprörd över kostnaden för webbhotell och domännamn som inte garanterat mig någonting där data försvunnit. 

 Jag är upprörd över gratistjänster där jag inte längre är ägare över mina bilder eller texter.  Konton kan raderas och censureras när som helst. Jag vill äga och kontrollera mina bloggtexter fullt ut. Tyvärr en omöjlighet. 

Enda alternativet är att köpa en pappersdagbok. Och inte dela med sig av tankar eller vardag. 

 Internet var enklare förr.